Solrosens Resa

En blogg som från början handlade om min stora viktnedgång 2011... Men som idag handlar mycket om den stora sorg som kommit in i mitt liv 😦 Men också om min vardag ..med allt som vardagen och livet innehåller.. Jag delar gärna med mig inte bara av sorgen jag lever med utan också av glädje för små som stora saker ❤ Välkommen att läsa min blogg som jag hoppas mitt i all sorg ändå ska förmedla hopp och tro till er ❤ Att vara rädd om er och era kära ❤Att alltid ta ut Lyckan i förskott...det värsta som kan hända...är att ni varit lyckliga i onödan ❤

Vi som blir kvar...

Varit hos min psykolog på huddinge sjukhus o "tömt min papperskorg".... Gör det alltid då o då...Idag var den överfull... När jag gick till bilen blev jag ledsen då jag passerade dom vackra träden o parken där jag fotade mig o micke för två år sen. Det var under utredningstiden...när vi ännu inte fått diagnosen...när vi ännu gick o hoppades på allt möjligt som skulle uteslutas...sånt som gick att behandla operera...bli frisk ifrån... Det var innan vi fått det hemskaste som vi mest fruktade...en obotlig sjukdom...en allvarlig sjukdom....som leder till döden...den värsta av alla diagnoser...den fick vi...Frontallobsdemens ;-( Idag när jag gick förbi träden... Mindes jag oss framför där för två år sen... Vi leende o ännu fulla av hopp <3 Trädet blommade vackert då <3 Idag var grenarna kala....Trädet kändes hotfullt o svart....Parkbänken där vi satt då...tycktes oxå hotfull o svart...hela parken.... Stannade en stund iallafall...blev sittandes där på parkbänken i tårar en stund ;-( Tänkte då på allt som hänt de senaste två åren ;-( Hur livet förändrats.... Att du inte sitter här brevid mig mer ;-( Att du inte bor med oss mer ;-( Att du finns men ändå inte ;-( Jag kan bli galen av allt jag ibland inte kan få ihop ;-( Sen tänkte jag på psykologens ord...torkade mina tårar....och gick därifrån. Nu ska jag ta med mig alex o amanda o beyla packa med lite fika o åka ut till Gålö...Till havet o inandas lite frisk luft ...Skingra tankarna en stund..o förstå så mkt vackert jag har att kämpa vidare för <3 <3 <3

Får panik...när jag ringer .....

Min älskade Micke <3 Senaste veckorna när jag ringer dig...kommer jag bara till telefonsvarare :( Jag tror du på nåt sätt stänger av mob...när du ska avsluta ett samtal...eller så....är det svårt för dig...att förstå var du ska trycka ibland :( Personalen försökt hjälpa o kolla din mob...men du vill inte släppa den ifrån dig :( Jag har tagit många mobiler till dig under året...som gått sönder....och jag ska fortsätta ge dig nya...när du behöver <3 Så fort allt blir lite lugnare där nere...för er alla...kommer jag och barnen <3 Och jag ska ha med mig en ny mobil till dig <3 Ska försöka hitta en som är enkel...så du lättare kan använda den <3 Önskar så att jag var där hos dig....Nej..att du var här hos oss <3 Idag har jag ordnat kompisparty för Alex kompisar <3 Jag var tvungen att gå ifrån en stund (när barnen inte såg) när det blev dags att blåsa de tio ljusen för Alex och göra sin önskning <3 Hans enda önskan är att få hem dig <3 Sin älskade pappa <3 Att du ska bli frisk <3 Att det ska upptäckas en medicin som gör dig som vanligt som han sa <3 Idag berättade han för sina kompisar om dig och att du blivit sjuk ;-( Jag vill oxå att den medicinen ska hittas <3 Jag vill oxå ha tillbaka dig <3 Ikväll kommer tårarna i ett ;-( Jag vill inte vara såhär ledsen.... Men jag kan inte styra det...Tur alla barnen sover..... Och du sover säkert gott innanoxå min älskade <3 Personalen är raka o ärliga med mig...Det uppskattar jag... Du pratar inte längre lika mycket om mig och barnen...som du gjorde innan ;-( Och du frågar sällan...istort sett aldrig om barnen mer ;-( Ibland når jag dig...och får dig att prata om våra barn...och dom stunderna älskar jag <3 Såå mycket <3 Jag vet att du bryr dig och älskar oss...det har jag aldrig tvivlat på <3 Det är sjukdomen som stänger av dig mer och mer ;-( Denna helvetiska sjukdom som jag hatar såå mycket :( Som har mage o komma o ta en älskad underbar pappa från sina barn...från sin fru...sin bror och alla älskade runt dig <3 Vi är såå många som gråter i tystnad....Som skulle ge allt för att få dig tillbaka <3 Jag har kämpat länge för att inte dimmorna ska sluta om dig...och jag fortsätter kämpa...men jag vet att tiden är knapp...och dagen kommer då jag måste släppa taget ;-( Jag vågar inte ens tänka...ska inte tänka.... Min älskade Micke <3

Stanna upp ibland

Denna morgon har jag tagit det extra lugnt. Smågrabbarna i skolan nu. Amanda likaså o oscar på jobbet. Senaste dagarnas olika obehagliga känningar tar jag inte med en klackspark..Fått ta alla möjliga sorters mediciner för olika känningar :( Idag är relativt lugnt ...lite yrsel bara. Ätit en ordentlig frukost. Oscars fina Karin tog morgonrundan med vovvarna...det gör hon nästan alltid när hon är här. Är glad att Oscar träffat en så fin tjej <3 Dom har snart varit tillsammans ett år <3 Sitter o låter tankarna komma lite som dom vill... Försöker hitta vad som gjort mig så nedstämd igen ;-( Varför orken inte räcker till :( Jag vet ju svaret ;-( Måste stanna upp lite igen... Låta själen komma ikapp... Förstå...acceptera...släppa taget...hitta det fina igen..släppa det jag inte kan förstå....minnas det bra <3 Och orka vidare igen <3 Jobba halvtid är ett absolut måste....får inte falla... Måste ha ork till livet utanför jobbet oxå.... Nu har jag provat jobba mer...och det utföll inte i nåt bra :( Det är inte dags än... Nu lite kaffe och sen jobba några timmar... Skönt att jobba hemmifrån ... Vill undvika bilkörning tills min yrsel är helt borta igen.. Känns lite lugnare nu.... Måste bara samla ihop mig själv o alla tankar o känslor bland ...